Julstress och fula paket

När jag kom hem nu på kvällen efter 11 timmars jobb tvingade jag barnen och hjälpa mig slå in paket. Jag tycker det är så jäkla tråkigt när man sitter där med en hög paket som ska slås in och fina ska de vara dessutom. Mina paket är inte fina. Jag försöker varje år att ha tålamod och sitta där med berget av paket som ska piffas till med vackra snören och rosetter och skit, men varje år tappar jag tålamodet och det slutar med att den ena ser värre ut än den andra. Allvarligt talat. Julen är ett enda stort stressande och på självaste julafton sitter man där och pustar ut och är vansinnigt lycklig. Lycklig för att det är ett helt år tills nästa gång.

 

Pyntas och pysslas som  Ernst ska vi helst göra oxå. ( för vi har ju såååå mycket tid innan jul) Gå ut och plocka mossa och göra fina grejer av dittan och dattan. Helt utan stress ska vi sitta där och vara sååå duktiga och skapa vackra saker.

Och helst ska vi vara en Leila också. Göra små cupcakes som är helt perfekta. Och lika snygg som hon helst oxå, med rosiga kinder och ett glatt humör och vara den perfekta hemmafrun.

Nä nu låter jag som en riktig bitter kärring. Och det är jag verkligen inte. Men ju mer folk man pratar med så förstår man hur sjukt stressade alla är. Stress över julklappar, pengar, bullbak, tid, ork och för att få den perfekta julen med massor av mys o pys.
Javisst, julafton är underbar, jag har alltid haft en härlig dag då. Men sträckan dit lixom? Ska människor slita ut sig endast för en ynka dag? Hur knäppt är inte det egentligen? Mammor som sitter där på julafton och nästan är utbrända av alla "måsten" och för att få den perfekta julen med glada barn och lyckliga vuxna?

Varje dag jobbar jag innan jul. Jag börjar känna mig stressad av att jag ska glömma en massa saker så jag skriver listor på vad jag måste göra varje dag innan julafton.  Jag tycker inte om listor heller, för de stressar mig oxå. Kanske har jag blivit allergisk mot "måsten"? Kanske är jag i trotsåldern än;-)? För allt jag MÅSTE göra är ju så vansinnigt tråkigt. Planera upp varenda liten ledig minut så man hinner med allt innan den där stora dagen då allt ska vara perfekt? Nä tacka vettja vardagen. Den är faktiskt alldeles underbar när man verkligen tänker efter;-)!!!!

Idag pratade jag med en kille på jobbet. Han berättade om sin 86 åriga farmor som varje år blev besviken på julklapparna. Själv gav hon en billig choklad från öb varje år som knappt gick och äta. Iallafall hade han tagit ett kort på sig själv ett år, ett lite roligare kort. När han hade sparat ut skägg och det ramade han in och gav sin farmor på julafton. Då säger hon:
 Men det var väl onödigt och kosta på en sån här fin ram till det där kortet.
*hahahahahahahahahaha*
Helt underbart roligt, för hon sa vad hon tyckte hon. Uppenbarligen gillade hon verkligen och få julklappar också, även om bevikelsen blev lite för stor ibland. Och då fick de minsann veta det också:-) Kanske blir man ett barn igen när man blir gammal? *hehe*