När tävlingsmänniskan börjar vakna till liv...

Herregud vad stolt jag är över mig själv. Ibland får man det. Det var inte alls meningen, men idag gjorde jag nåt jag aldrig trodde jag skulle göra, eller ens klara av. Jag sprang en mil. Helt sjukt vilken lyckokänsla när jag klarade det "omöjliga". Bland alla svettdroppar så kände jag hur jag bara ville vråla rakt ut i ett lyckoskrik efteråt. Att göra nåt som man aldrig trodde man skulle klara av känns heeeeeeeelt underbart:-)




Sonen tvingade jag att laga middagen dock och förmodligen får jag rulla ur sängen i morgon bitti. Hehe...Skitdetsamma. Det var det värt :-D

Wieeeehoooooo!!!!!!!