Lycklig....

Fi faen vad jag är glad just nu.
Precis efter jag betalat räkningarna och inser att man ska vrida och vända på varje korvöre ännu en månad så ringer telefonen.
Jag har anmält min handledsskada till patientförsäkringen eftersom jag känt att jag blivit rejält felbehandlad vilket jag oxå påtalat för läkare, sjuksköterskor och arbetsterapefter som jag träffat på ortopeden. Alla. Ja alla har inte velat prata om det här och lixom pratat bort mig har det känt som.
Men det är klart. De vill väl inte erkänna att de gjort fel.
Idag ringde den här kvinnan på patientförsäkringen och sa att min anmälan gått igenom och att jag hade rätt.
Hon sa även att en specialistortoped kollat på mitt fall och sagt att om jag bara fått den där röntgen 6 mars då de hade sett att allt var helt fel därinne och att jag dååå blivit opererad ,så hade ju inte all den här tiden bara gått.
Precis vad jag sagt hela tiden.
Om man nu har ett svårt brott så har jag ju hela tiden känt att det hade behövts en röntgen. Jag fick ju reponera min skada på akuten, dvs de drog brottet rätt 5-6 ggr och det är väl en chans på miljonen känns det som nu efteråt att det ska bli perfekt.
En liten röntgen hade räckt.

Så lycklig är jag, att jag nu fått upprättelse och att det jag hela tiden känt vart rätt och att de nu kompenserar mig med pengar för sveda och värk, inkomstbortfall, övriga utgifter, ärr och bestående men.
Det behövs kan jag säga efter en 9 månaders sjukskrivning där jag inte bara haft värk från armen utan mått ganska pissigt i perioder över pengar och oron över om jag ska bli bra och kunna jobba igen.
Nu känns det som allt bara vänder, jag ska börja jobba på fredag, halvtid och jag riktigt längtar efter att träffa mina jobbarkompisar igen.

Wihoo... vilken bra måndag.
Bästa måndagen det här året.

*LYCKLIG TJEJ*