Det är nu det börjar tydligen........

Åh vad jag var på bra humör igår när jag tog bilen till lasarettet för att äntligen bli av med gipset.
När jag ska åka in på parkeringsfickan börjar alla lampor i bilen lysa rött, den går inte att styra, och eftersom jag inte kan ta i och styra utan servo får jag fråga en kille om hjälp att få in bilf*n på parkeringsfickan.
Varför är det alltid så när man är glad.... då kommer nåt annat.
Men tack och lov så ställde en snäll vän upp och boxerade bilen till verkstaden.
Så himla snällt. Så på em var den klar.

Det känns som hela bilen håller på rasar ihop just nu. Avgassystemet är också trasigt och måste fixas.
Höjden av pinsamhet var när en liten unge hör mig komma och han tror naturligtvis att det kommer världens vrålåk.
Värsta raggarbilen typ. Så han vänder sig om och stirrar.
 Jag höll på sjunka igenom bilen av skam.
 För jag börjar då inse hur jäkla illa det måste låta när jag kommer åkande i min gamla, väldigt skruttiga Volvo....

Hahaha....


När jag bröt handleden trodde jag att man blev gipsad, man tar av sig gipset... sen är man bra typ....

Men så var det verkligen inte....

Jag var bara tvungen att tjuvfota den här sadist grejen på akuten.
Eftersom brottet var fult så var läkaren och sköterskan tvungna att dra brottet rätt, så blev armen först upphängd i den här grejen.
Sen kom de in var femte minut och hängde i tyngder nertill.
Det ser vidrigt ut och man kan ju inte bli annat än livrädd, men faktiskt så var det nästan skönt när brottet drogs isär lite.
Sen fick jag tandläkarbedövning? i armen och dr och sköterskan stod och drog åt ett varsitt håll för att bryta tillbaka brottet.
Det var ingen vidare känsla, men eftersom det hängde på hur bra det drog tillbaka brottet, annars operation, vilket jag absolut inte ville så sa jag till doktorn att dra allt vad ni vill bara jag slipper operation. (Vill inte ha fula ärr i tatueringen)
Efter ytterligare en röntgen så såg det inte tillräckligt bra ut så det sista han sa var att det blir operation inom en vecka.
Men dagen efter ringer han och säger att det inte blir nån op, för att det såg tillräckligt bra ut och herregud vad glad jag blev:-)

Och igår när jag tog av gipset så tror man ju att snart e man på banan igen. Men det är nu det börjar sa dom.
Jag är beordrad att äta starka värktablettet 3 ggr per dag för att kunna träna armen.
 Alltså det var lixom inte nåt alternativ.
 Du måste äta dessa regelbundet nu.
Och jag kan lova att efter att ha provat träna dessa övningar jag ska göra 5 ggr per dag som slutade i ett djungelvrål AB så har jag inget val. Det gör för ont. Och man blir livrädd för att ens våga träna.
Och nu är det ju otroligt viktigt att träna så jag blir bra, så jag lär jag väl äta dessa piller. Suck!
Konstigt.... man tror att snart är det över... och då blir man beordrad att äta alla dessa starka tabletter.
Gillar inte alls det här med att äta en massa värktabletter, men prio ett är ju att få tillbaka funktionerna igen.
Jag kan överhuvudtaget inte vrida handleden nu. Den är så stel så det sitter fast känns det som. Fattar verkligen inte hur det här ska gå till.... men ett är då säkert, här ska tränas för jag vill verkligen få tillbaka min hand och börja jobba igen. 
Blev sjukskriven April ut till att börja med.
Suck!
Jag vill bli bra nuuuuuuuu!!!!!


Nästa år så är det då jag som går med såna där broddar när det är isigt ute.
Så det så!

Ha en fin dag!!!

Kram Jenny