Bilskrället....

Såklart när man är sjukskriven så ska bilen gå sönder.
4000:- ca kommer jag ha slängt ut innan den är fixad.
Bara denna månad.
Nu blir det soppa, pasta och annan billig mat resten av månaden.
För man blir ju inte rik av försäkringskassan direkt;-)
Börjar känna mig vansinnigt tacksam att jag har ett jobb och en lön och bara är tillfälligt sjukskriven.....
Hur överlever de stackars arbetslösa och långtidssjukskrivna egentligen??

Hoppas ni har en härlig lördag, här skiner solen fast de lovat snö. Och det klagar man ju inte på direkt:-)!!!

KRAM Jenny

När hjärtat smälter....

Höjden av gullighet är när denna söta lilla tösabit säger till sin mamma att hon vill flytta hem till mig.....:-)
 <3 <3 <3

Snart har han nog tröttnat. Hoppas jag;-)!!!!!

Vårkänslor i rabatten. Läser senare att det väntas snö på lördag. Vill inte!

Yngste grabben ville ut och köra idag igen.
Snart är han nog tämeligen avskräckt av den här totalt värdelösa övningskörarmorsan som inte kan kontrollera sina vrålljud där brevid. Det går inte. Men det är svårt att vara tyst när man ser döden i vitögat typ hela tiden. Hehe...
 (Han kör bra)
Men han ser ganska glad ut trots allt.
 Än iallafall.
Snart har han nog tröttnat på mig och ringer far sin i stället;-)
(hoppas)
Hehehe...

Underbar vårkväll.
Älskar att det är ljusare kvällar!

Fick den här underbara tavlan av en vän som han gjort själv.
Såååå fin:-D
Passande en dalkulla va?:-)


Har precis kollat på finalen i Biggest looser.
Kom på mig själv att sitta med ett sånt där jättefånigt flin.
Sneglar till på sonen och ser att han oxå har ett sånt där fånigt flin på läpparna.
Så vi båda brister i skratt.
 (Där kom jag minsann på han;-)
Man blir ju lixom sådär galet glad för dessa människors skull!

Shit vilka imponerande människor. Heeeelt galet. Även om vi naturligtvis hejat mest på Robban hela tiden såklart!


Kram Jenny

Halloj....

Blir lite dåligt med blogginlägg. Sorry. Men det tar sån tid att skriva. Jag kan inte vrida handleden riktigt än så jag skriver med en hand. Och för det krävs det tålamod.
Vilket jag inte direkt blev född med... (synd nog;-) hehe...
Igår tvättade sonen min bil. Underbart. Idag fick den yngste sonen premiärövningsköra ute i skogen. Naturligtvis så var det ju världens lerväg.... så nu är bilen lika skitig igen.
Men han var riktigt duktig, även om den här mamman skrek emellanåt och den där sonen skratta så tårarna sprutade.
När man snart har övningkört klart med den ena sonen så är det dax för nästa....
Herregud... hur mycket ska det här hjärtat tåla egentligen;-)?

Här hemma tränas det för fullt. Det gör ont. Men det är ju nödvändigt. Jag är väldigt stel och handleden sitter lixom fast i ett läge men det är bara att kämpa på och fortsätta böja, töja och vrida och vända så gott det går.



Hoppas ni haft en fin dag!

Kram Jenny

Test....

Ny blogg app. Måste testa om det funkar...

Det är nu det börjar tydligen........

Åh vad jag var på bra humör igår när jag tog bilen till lasarettet för att äntligen bli av med gipset.
När jag ska åka in på parkeringsfickan börjar alla lampor i bilen lysa rött, den går inte att styra, och eftersom jag inte kan ta i och styra utan servo får jag fråga en kille om hjälp att få in bilf*n på parkeringsfickan.
Varför är det alltid så när man är glad.... då kommer nåt annat.
Men tack och lov så ställde en snäll vän upp och boxerade bilen till verkstaden.
Så himla snällt. Så på em var den klar.

Det känns som hela bilen håller på rasar ihop just nu. Avgassystemet är också trasigt och måste fixas.
Höjden av pinsamhet var när en liten unge hör mig komma och han tror naturligtvis att det kommer världens vrålåk.
Värsta raggarbilen typ. Så han vänder sig om och stirrar.
 Jag höll på sjunka igenom bilen av skam.
 För jag börjar då inse hur jäkla illa det måste låta när jag kommer åkande i min gamla, väldigt skruttiga Volvo....

Hahaha....


När jag bröt handleden trodde jag att man blev gipsad, man tar av sig gipset... sen är man bra typ....

Men så var det verkligen inte....

Jag var bara tvungen att tjuvfota den här sadist grejen på akuten.
Eftersom brottet var fult så var läkaren och sköterskan tvungna att dra brottet rätt, så blev armen först upphängd i den här grejen.
Sen kom de in var femte minut och hängde i tyngder nertill.
Det ser vidrigt ut och man kan ju inte bli annat än livrädd, men faktiskt så var det nästan skönt när brottet drogs isär lite.
Sen fick jag tandläkarbedövning? i armen och dr och sköterskan stod och drog åt ett varsitt håll för att bryta tillbaka brottet.
Det var ingen vidare känsla, men eftersom det hängde på hur bra det drog tillbaka brottet, annars operation, vilket jag absolut inte ville så sa jag till doktorn att dra allt vad ni vill bara jag slipper operation. (Vill inte ha fula ärr i tatueringen)
Efter ytterligare en röntgen så såg det inte tillräckligt bra ut så det sista han sa var att det blir operation inom en vecka.
Men dagen efter ringer han och säger att det inte blir nån op, för att det såg tillräckligt bra ut och herregud vad glad jag blev:-)

Och igår när jag tog av gipset så tror man ju att snart e man på banan igen. Men det är nu det börjar sa dom.
Jag är beordrad att äta starka värktablettet 3 ggr per dag för att kunna träna armen.
 Alltså det var lixom inte nåt alternativ.
 Du måste äta dessa regelbundet nu.
Och jag kan lova att efter att ha provat träna dessa övningar jag ska göra 5 ggr per dag som slutade i ett djungelvrål AB så har jag inget val. Det gör för ont. Och man blir livrädd för att ens våga träna.
Och nu är det ju otroligt viktigt att träna så jag blir bra, så jag lär jag väl äta dessa piller. Suck!
Konstigt.... man tror att snart är det över... och då blir man beordrad att äta alla dessa starka tabletter.
Gillar inte alls det här med att äta en massa värktabletter, men prio ett är ju att få tillbaka funktionerna igen.
Jag kan överhuvudtaget inte vrida handleden nu. Den är så stel så det sitter fast känns det som. Fattar verkligen inte hur det här ska gå till.... men ett är då säkert, här ska tränas för jag vill verkligen få tillbaka min hand och börja jobba igen. 
Blev sjukskriven April ut till att börja med.
Suck!
Jag vill bli bra nuuuuuuuu!!!!!


Nästa år så är det då jag som går med såna där broddar när det är isigt ute.
Så det så!

Ha en fin dag!!!

Kram Jenny

Äntligen har 4 veckor gått.....

I morgon är det dagen jag väntat på.
Äntligen, äntligen ska gipset bort.
Det ska firas i morgon kväll med ett hett lååååååångt bubbelbad.
Åh vad bylsigt det har varit att duscha, men snart är det slut på det:-D
Ska även träffa sjukgymnasten, blir till att träna upp sig nu.
Det har försvunnit så mycket muskler på min arm....
heeelt galet.
Har fortfarande ont i handleden så lite pirrigt är det oxå.
Gipset är ju ett bra skydd, och man brukar ju vara en expert på att slå sig när man absolut inte vill.
Är super stel i tre fingrar oxå, värst är tummen.
Har ingen styrka alls i den!
Sen efter vänners gipshistorier och hur mycket hår de haft där under (grova mörka och många) så funderar man ju hur det ser ut där under egentligen...... Hjääälp;-)
Blir nog en rakhyvel i handväskan med till lasarettet.

Hehehe....

KRAM Jenny