 |
| Jag har fått hela två bloggawards av mina goa bloggvänner Jenny som har bloggen hemmavid och Anna med bloggen Mitt vita björkebo. TACK snälla ni, det ger lite näring att fortsätta blogga när man får lite uppskattning:-) Och då ska man även svara på fem frågor: Varför började du blogga? Jag älskar ju Shabbychic och inredning och tycker även det är roligt att skriva. Sen tänkte jag att det blir som en liten dagbok med roliga grejer som har hänt som sönerna kan läsa och minnas. Vilka bloggar följer du? Jag följer bloggarna i min blogglista, men även ett par andra bloggar som mina fina vänner Evelina och Malin har som är låsta. Magdalena Graaf och Pascal Engmans bloggar. Vilken är din favoritfärg? Vitt, grått o beige när det gäller inredning. På kläder älskar jag turkost och lila. Vilken är din favoritfilm? Det finns ingen given favorit sådär. Men senaste filmen jag bara älskade var Avatar. Annars gillar jag filmer man verkligen blir berörd av. Vilka länder / land vill du besöka och varför? Det finns så många. Nästa drömresa är till Thailand, stränderna, maten och shoppingen och naturen lockar. Vill gärna se mer av Italien också. (älskar deras mat) Och nu skickar jag vidare denna award till dessa bloggar.... http://mbortas.blogspot.com/ http://mammaanna.se/ http://viivillavillekulla.blogspot.com/ http://enspruckenrosatekopp.blogspot.com/ KRAM |
 |
| När jag kom hem i Onsdagskväll efter jobbet i mörkret ringde jag min son som bor ute på gården. Eftersom det är så himlans mörkt och vi har den där grävlingen springandes här så vågade jag inte gå sista biten själv i mörkret. Så jag ringer Robin och säger att nu får du komma ut och möta mig för jag törs inte gå själv för grävlingen. - Men åhh, säger sonen med en suck. (antagligen för han sitter med vääärldens viktigaste dataspel ) -Ja men nu får du komma jag vägrar gå där själv säger jag samtidigt som jag hör den äldste sonen som står på altanen skrika: - Grävlingen är hääääääär!!! Och jag inser i det ögonblicket att den springer rakt mot mig. Med en hjärtinfarktssmärta i hjärtat får jag panik och springer för brinnande livet med ett par söner som gapskrattar av synen av sin morsa som springer lika fort som världsrekordhavaren i 60 m ungefär. Jag har nog aldrig någonsin varit så nära en hjärtattack, svimningsattack och panikattack samtidigt... Så nu när jag jobbar natt och ska knata ut här i mörkret så tvingar jag sönerna att följa med mig ut till bilen. Och skulle den fan komma igen då lovar jag er att jag hoppar upp på nån av sönernas rygg så får de springa med mig på ryggen.... Hahahaha Jag vill inte ha det här jäkla djuret här mer för det är rena rama skräckupplevelsen varje gång jag ska ut här i mörkret. Mina ögon är nog ungefär lika stora som ett par Ikeatallrikar och hjärtat bultar som aldrig förr av skräck för det där jäkla "monstret" som uppenbarligen gillar vår gård av alla..... |
 |
| Igår skrev jag om mitt tisdagsäventyr. Men onsdagsäventyret jag var med om var värre. Mycket värre! Men mer om det ska jag berätta om i morgon. Nu ska jag göra mig klar för en biokväll med Malin och Syrran:-D KRAM |
 |
| Att komma hem igår kväll efter en svampplockarförmiddag, och en em på fabriken och se alla dessa orensade svampar var ingen höjdare kan jag påstå. Jag lixom lovade att jag bara skulle plocka lite, så att jag hann rensa dom innan jobbet. Men det gick ju åt helvete direkt. Det är ju störtomöjligt när skogen svämmar över av kantareller. Jag hade med min vän Angelica ut och sa att i den här skogen hittar jag och skulle aldrig tappa bort mig. Naturligtvis ska man aldrig säga nåt sånt, för då får man ju en käftsmäll direkt av nån däruppe. Typ att "nu ska du inte komma här och tro att du är nån jäkla skogsmulle, vi ska allt visa dig vi" Så när vi skulle knata till bilen så gick vi ju alldeles för långt upp och hittade inte den rätta vägen ut. Jag skämdes och skrattade lite nervöst sådär. Och inte gjorde det saken bättre att Angelica fick en skräckblick av att hon tyckte hon hörde ett grisljud. Alltså det finns svin där i skogen. (inte män) utan vildsvin. Så med snabba fötter och halvt livrädda för det där svinet som ev skulle jaga skiten ur oss (livlig fantasi ab) så lyckades vi äntligen hitta rätta vägen och åkte hem i ett ösregn med vindrutetorkare som helt slutat fungera. Ja och så var det tisdagsäventyret över! |
