Lite ljus i tunneln....

Nu var det länge sen. Jag lixom har heeelt tappat inspirationen till att blogga. Men efter att min vän Eva tyckte det var dax att jag skrev, så gör jag det.
Idag har jag varit på röntgen och till doktorn som opererade min handled. Och nu äntligen ser det bättre ut så att jag kan börja jobba halvtid snart. Det här har vart ett riktigt jobbigt år. Massor med oro över att kanske aldrig bli bra, (vilket jag knappt trodde där innan operationen.) Oro över pengar (man blir inte rik av att gå hemma) och tristessen när man går hemma (utan ett fett bankkonto) Men nu äntligen efter 9 månader så ska jag få träffa mina jobbarkompisar igen. Längtar efter rutiner, kompisarna och framför allt ett lönekuvert;-)

Dr sa att jag absolut inte fick ramla på handen igen och tyckte jag både skulle ha dubbskor och stavar. My god. Dubbskor har jag redan köpt eftersom jag e livrädd när det e halt. Men nä. Aldrig att jag knatar in på jobbet med dubbskor OCH stavar?!
Nog för att jag känner mig som hundra ibland och ser ut som en (en bakissöndag) så är jag inte riktigt där. ÄN. Hehehe...
Helt bra kommer jag aldrig bli heller sa doktorn, men jag är iallafall så mycket bättre nu än innan operationen så jag är glad för det. (Nu kan jag iaf stoppa in gaffeln i munnen)
Och sen får jag antagligen stå ut med värk minst ett år till, men men... jag börjar bli van nu!
Jag är iaf ÖVERLYCKLIG att jag KAN komma tillbaka till mitt jobb... den här oron jag haft över allt har varit hemsk. Det tär på en. Även om det inte hjälper att grubbla, så gör man ju det omedvetet hela tiden. Det har varit ett jobbigt år. Och det har vart skittungt emellanåt... Så ni kan ju tänka er hur glad jag är nu när operationen lyckades och jag äntligen ser nåt ljus i tunneln:-D

Så idag har det varit en bra dag. Det behövde jag.

Kram Jenny