Två extremt hurtiga skidåkare...

Ja jag och Angelica är inte som alla andra. När det knappt finns skidspår då för vi för oss att ut och åka. Nu visste vi ju inte hur dåligt före det skulle vara och då hade vi nog förmodligen aldrig åkt. Skidorna åkte igenom snön,ovallade skidor, dåliga spår och vi såg förmodligen ut som två 6 åringar på premiärtur i skidspåret idag. Men tack och lov var det ju inte direkt trångt där uppe i skogen. "Folk" visste väl att det inte gick att åka;-) Vi åkte o åkte o åkte och stakade utav helvete rent ut sagt.
-Men är vi aaaaaalllldrig framme, klagar Angelica
-Och jag har ont i armarna redan klagar jag.
-Shit man kommer knappt framåt, säger A
Och vi åker och åååååker och det känns som vi aldrig kommer fram till slogboden där vi tänkt stanna och fika. Jobbigaste skidturen ever!!!

Välbehövlig fika efter vår extremt dryga skidtur.

Och vi hittade en grop som vi hade det helt underbart i. Och galet härligt väder! ( så här långt) Vi fick oss ett förbaskat gott skratt oxå. När vi sitter där i gropen och njuuuuter av solen och att vi vart sååå galet jäkla hurtiga så såg vi en skylt.
 Heeeeela 1.2 km hade vi åkt;-) 
Hahahahahahaha

Vila, solsken och njutning på hög nivå ända tills........

...Det kom ett mega moln och så försvann den solen. Skit oxå!

Men glada miner iallafall!

Och den här skylten gilla vi skarpt;-)


Efter jag släppt av A hemma i Bjurs så for jag förbi syrran. Hon satt och myste i solskenet på sin härliga altan. (I Bjurs regna det på skidturen på väg hem) Så jag slog mig ner på stolen brevid och i samma ögonblick kom det ett jääättte moln och så var solen borta. Igen. F*N oxå.
- Vill du ha kaffe frågar syrran.
- Nej för sjutton jag har med mig själv.Och så plockar jag upp min termos, min  mugg och mitt fika (turkisk Yougurt och hallon) och fikar på där. Syster är skitnöjd och tycker att jag var den absolut bästa fikagäst hon någonsin haft som har med sig allt själv!

*Fniss*