Hurtbullen - och så jag då!



Det är knappt så mina armar orkar blogga till er idag. Men jag gör ett sista ryck och gör det iallafall. Efter jobbet drog jag och Angelica och tränade på gymmet som vi får träna på genom jobbet. Jag började gå på löpbandet och A ställde sig på crosstrainern. Efter en snabb promenad och lite joggning så var jag nära döden kan jag lova. Ska jag öppna fönstret, sa jag till A (bara för att få en anledning att snabbvila). Sen fortsatte jag och gå och A flaxade som besatt. Alltså jag menar besatt. Hon vevade på denna maskin att jag började fundera ett tag om hon skulle åka iväg ut genom fönstret på den. Själv hade jag blodsmak i munnen
så jag hoppade av igen och höjde volymen på radion (mer vila) sen fortsatte jag igen. Och den där hurtbullen brevid mig bara ökar takten. Det kändes nästan som jag var hennes gamla
mormor som hon var och tränade med. Gud vad jag önskade att hon hade sagt: ska vi sluta nu Jenny? Men nää hon vevar på som hon nästan vill döda den där maskinen. Och visst jag är äldre. Men idag kändes det som jag var 200 år äldre. Minst. Måtte jag få kondis snabbt som attans. För annars klär jag ut mig till hennes "mormor" nästa gång. Och då. Då jäklars du, kanske tom jag kan känna mig lite "Hurtig" där på gymmet;-)



"Vetebrödsdagarna är de få dagarna man är lycklig efter att man gift sig"

Runar 8 år