 |
| Fi faen vad jag är glad just nu. Precis efter jag betalat räkningarna och inser att man ska vrida och vända på varje korvöre ännu en månad så ringer telefonen. Jag har anmält min handledsskada till patientförsäkringen eftersom jag känt att jag blivit rejält felbehandlad vilket jag oxå påtalat för läkare, sjuksköterskor och arbetsterapefter som jag träffat på ortopeden. Alla. Ja alla har inte velat prata om det här och lixom pratat bort mig har det känt som. Men det är klart. De vill väl inte erkänna att de gjort fel. Idag ringde den här kvinnan på patientförsäkringen och sa att min anmälan gått igenom och att jag hade rätt. Hon sa även att en specialistortoped kollat på mitt fall och sagt att om jag bara fått den där röntgen 6 mars då de hade sett att allt var helt fel därinne och att jag dååå blivit opererad ,så hade ju inte all den här tiden bara gått. Precis vad jag sagt hela tiden. Om man nu har ett svårt brott så har jag ju hela tiden känt att det hade behövts en röntgen. Jag fick ju reponera min skada på akuten, dvs de drog brottet rätt 5-6 ggr och det är väl en chans på miljonen känns det som nu efteråt att det ska bli perfekt. En liten röntgen hade räckt. Så lycklig är jag, att jag nu fått upprättelse och att det jag hela tiden känt vart rätt och att de nu kompenserar mig med pengar för sveda och värk, inkomstbortfall, övriga utgifter, ärr och bestående men. Det behövs kan jag säga efter en 9 månaders sjukskrivning där jag inte bara haft värk från armen utan mått ganska pissigt i perioder över pengar och oron över om jag ska bli bra och kunna jobba igen. Nu känns det som allt bara vänder, jag ska börja jobba på fredag, halvtid och jag riktigt längtar efter att träffa mina jobbarkompisar igen. Wihoo... vilken bra måndag. Bästa måndagen det här året. *LYCKLIG TJEJ* |
 |
| Men herrejisses. Allvarligt talat. Jag börjar fan bli gammal nu. Man inser det på riktigt när man nu för tiden kommer hem från krogen och städar. Ja STÄDAR. Här var det skinande rent från förfesten igår.....(Så att den här kärringen kan vakna och mysa ner sig i soffan till så mycket bättre reprisen.) Nu är det fan illa... På riktigt;-) |
 |
| ...Och apropå att inse att man kanske inte är liiiiikaaaa ung än fick min vän Marie inse en dag också. Hon berättade att hon ville va lite fin så hon skulle sminka sig med ögonskugga, vilket hon då inte gjort på många år. Så hon sminkar sig med en fin ögonskuggefärg och går sen iväg och gör nåt annat, tills hon efter en stund är tebaka på toaletten och ser sig själv i spegeln och tänker: -Määä vart fan tog den vägen?!! Ögonskuggan är lixom helt jefla borta. Lost. gone. Borta med vinden typ??! Så då tar min vän tag i sina ögonbryn och lixom "lyfter" upp ögonen och inser att aha där var den... Hahahahahaha Herrejeflar vad vi har skrattat åt det här och igår. Igår ni. Då skickar den där tokfian ett mess med en bild på sig själv när hon sitter och tittar ner på bilden och det står: -Kolla ögonskuggan syns!!!!!!! Hahahahahahahahaha..... Tack Marie för den fina bilden. Och för skrattet jag fick. Nu lever jag nog minst 10 år till;-) |
 |
| Idag på promenaden med min syster Carina fick jag en stor bamsekram. En sån där kram som kändes ända in i hjärtroten. -Tack snälla du för att du ätit Lchf och också till slut fick oss att få upp ögonen för det, utbrast min syster.... Sen 31 juli då min syster och hennes son och senare även dottern började med Lchf så har de gått ner 45 kg ihop. Ja ni hörde rätt. Fyrtiofem jävla kilon lixom!!!!!! Och min syster som var rejält anti Lchf (innan hon provade själv såklart ... hehe...) är nu helt såld;-) Japp... man blir det. När man mår så bra av en kost så finns det ju ingen anledning att börja äta detta rävgift till socker igen. Fytusan vad glad jag blev över hennes kram och kommentar idag. 45 kilon. Sinnesjukt. Galet ju. Hejar jag inte på er på byn så är det för att jag inte känner igen er snart;-) Hehe... |
| Men vilken kväll igår.... åkte på julgalan med Carina, Sassa och Ida och vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig... Men shit va bra det var. Vilka artister. Vilket röj i publiken. Vilka bra låtar och vilken show. Så mycket bättre än vi hade föreställt oss, så nu bara måste vi gå på den där galan varje år! Ståpäls när Jöback sjöng "Halleluja". Töntigt fjortis kär när snygga Danny sjöng och framförallt dansar. Shit vad jag älskar killar som kan dansa. Det måste ju vara det sexigaste som finns!!!! Loreens fantastiska röst, publikjublet som kom när Lasse Berghagen sjöng och pratade om Svärdsjö. Söta Molly som sjunger så himla bra. Ja alla på den där galan var grymma!!!! Gå för sjutton dit om ni har chansen, för lyckokänslorna som uppstår en tråkig Novemberdag är helt fantastiska. Så härligt att man vill gå idag igen!:-D |
 |
| Nu var det länge sen. Jag lixom har heeelt tappat inspirationen till att blogga. Men efter att min vän Eva tyckte det var dax att jag skrev, så gör jag det. Idag har jag varit på röntgen och till doktorn som opererade min handled. Och nu äntligen ser det bättre ut så att jag kan börja jobba halvtid snart. Det här har vart ett riktigt jobbigt år. Massor med oro över att kanske aldrig bli bra, (vilket jag knappt trodde där innan operationen.) Oro över pengar (man blir inte rik av att gå hemma) och tristessen när man går hemma (utan ett fett bankkonto) Men nu äntligen efter 9 månader så ska jag få träffa mina jobbarkompisar igen. Längtar efter rutiner, kompisarna och framför allt ett lönekuvert;-) |
 |
| Dr sa att jag absolut inte fick ramla på handen igen och tyckte jag både skulle ha dubbskor och stavar. My god. Dubbskor har jag redan köpt eftersom jag e livrädd när det e halt. Men nä. Aldrig att jag knatar in på jobbet med dubbskor OCH stavar?! Nog för att jag känner mig som hundra ibland och ser ut som en (en bakissöndag) så är jag inte riktigt där. ÄN. Hehehe... Helt bra kommer jag aldrig bli heller sa doktorn, men jag är iallafall så mycket bättre nu än innan operationen så jag är glad för det. (Nu kan jag iaf stoppa in gaffeln i munnen) Och sen får jag antagligen stå ut med värk minst ett år till, men men... jag börjar bli van nu! Jag är iaf ÖVERLYCKLIG att jag KAN komma tillbaka till mitt jobb... den här oron jag haft över allt har varit hemsk. Det tär på en. Även om det inte hjälper att grubbla, så gör man ju det omedvetet hela tiden. Det har varit ett jobbigt år. Och det har vart skittungt emellanåt... Så ni kan ju tänka er hur glad jag är nu när operationen lyckades och jag äntligen ser nåt ljus i tunneln:-D Så idag har det varit en bra dag. Det behövde jag. Kram Jenny |
